Melvin ville så gärna komma hem helgen innan han skulle fara på korpberget.
Hade inte träffat Melvin på ett tag pga coronan.
Saknade han så himla mycket.
Så Melvin åkte hem med sin morbror Sebastian från Umeå fredagen den 19 februari.
Melvin var otroligt känslosam den dagen. Många tårar och kramar. Och han var som en öppen bok och berättade en massa.
(Sista kortet på Melvin som jag tog den 19 februari 🤍 och den tröjan han har på sig här sover jag med)
Nu efteråt så får jag känslan av att vi båda visste att detta skulle bli vårat sista möte.
Den där fredagen den 19 februari kommer jag aldrig glömma.
Kan fortfarande känna den där känslan att få krama om han, att få känna hans doft.
Se hans fina ögon och höra hans underbara skratt.
Middagen vi åt ilag den dagen har jag fortfarande inte kunnat göra igen.
7 månader sen jag fick sista kramen av han. Denna sorg, smärta och saknad bara växer och växer.
Älskade Melvin 🤍
I will always love you
Ditt inlägg berör.
Kram