Idag är det 5 månader sen man sa farväl till Melvin 💔 Känns så konstigt på nå vis. Känns som man fortfarande väntar på att han snart ska dyka upp, att han ska ringa.
Känns som jag nyss träffade han samtidigt som det känns som en evighet sen.
Tiden den går, livet rullar på för alla andra. Och själv är man kvar i sorgen.
Livet är inte detsamma. Ensamheten är stor.
Ensam i sorgen.
Denna sten har Melvin hittat när han var mycket yngre. Kommer inte riktigt ihåg vart och när han hittade den. Men av någon konstig anledning så har den aldrig blivit kastad. Stenen har hängt med i alla flyttar man gjort.
Igår så var jag och Malin ner och la stenen hos han ❤
Är så otroligt tacksam för alla vänner man har runtomkring sig.
Idag känner jag mig som en blyklump. Hjärtat gör så ont, själen gråter.
Vem är jag utan dig?
Det finns bara 1 av dig och det är du, det finns bara 1 av mig och det är jag. Finns bara 2 av oss och det är vi ❤