När jag sitter i soffan, när jag ser en fjäril fladdra förbi, när jag tittar på sjöns spegelbild, när jag tittar på eldens flammor, när jag känner en doft av rök, när musik spelas, när jag sover, ja hela tiden, precis hela tiden är det Melvin jag tänker på.
Är närvarande men ändå frånvarande.
Ser människors munnar röra på sig men uppfattar inte vad dom säger.
Ni ser mig le, men det är ett ytligt leende. Inom mig är det ett mörkt moln. Sorgen är frätande.
Äter upp mig inifrån.
Försöker tänka på annat men bilderna i huvudet är här för att stanna.
Så svårt att förstå att du inte finns här.
Tårar som bränner, hjärtat i tusen bitar. Men det finns inget som kan lindra den smärtan man bär.
En längtan och saknad man bär med sig dygnet runt.
Hör fåglarna kvittra, barn som skrattar.
Naturen som grönskar.
Men att få återse dig mitt barn är allt jag önskar
Ibland ser jag dig i drömmen.
Äntligen tillsammans i sömnen
Varför gjorde livet så du inte fick stanna 😪
Hur ska jag kunna leva utan dig, mitt älskade änglabarn 🕊🕯🤍
Sänder dig styrkekramar! Ert firande av Melvins födelsedag var verkligen fint.
Kram