IgĂ„r har det gĂ„tt 4 mĂ„nader sen vi tog farvĂ€l av Ă€lskade Melvin.Â
4 mĂ„nader av sorg, förtvivlan, ilska och enorm saknad.Â
Â
Â
Â
Â
Har ju insett att man gĂ„r igenom olika faser i sorgen. Den senaste tiden har jag varit i förnekelse. VĂ€grat förstĂ„ att han Ă€r borta. NĂ€r sorgen kommer har jag valt att trycka bort den. Men inser ju att det inte Ă€r hĂ€lsosamt.Â
Har svĂ„rt för att grĂ„ta, till Ă„ med i min ensamhet vĂ€grar jag grĂ„ta.Â
Men det Ă€r ju inte hĂ„llbart. KĂ€nslorna mĂ„ste fĂ„ komma ut. KĂ€nner mig som en tickande bomb.Â
Â
Â
Â
Saknar han sĂ„ ofantligt mycket.Â
Vet inte vad man ska ta sig till đÂ
VĂ€rldskriget inom mig eskalerar.Â
Vill bara gĂ„ ut i skogen och vrĂ„la allt jag kan.Â
Â
Â
Â
Fortfarande inte ett ord av Ivo eller Ă„klagaren. VĂ€ntan gör en galen. Man Ă€r sĂ„ maktlös, kan inte göra nĂ„tt.Â
Â
NĂ€r jag lĂ€ste om femĂ„ringen som dog nyss, som bodde pĂ„ ett hvb hem sĂ„ blev jag helt förtvivlad. Kan inte förstĂ„ hur barn och ungdomar fortsĂ€tter att mĂ„sta gĂ„ döden till mötes i alltför unga Ă„r pga hvb hem och dess personal och ledning.Â
Hur mÄnga liv ska fÄ gÄ till spillo innan regeringen ska vakna upp och göra nÄgon förÀndring?
Hur mĂ„nga familjer ska fĂ„ leva med enorm sorg och saknad för resten av livet?Â
Det Ă€r fruktansvĂ€rt, man finner inga ord đȘÂ
Â
Â
 đ€đđŻ
Â
Â
Â
 Jag saknar oss â€â€â€Â