Det är oerhört svårt att hantera känslor när man förlorat ett barn. Finns dessutom inga rätt eller fel när man sörjer är olika vis.
För mig handlar det om att försöka hålla Melvin levande genom denna blogg, alla inlägg på sociala medier.
Melvin kommer aldrig bli glömd.
Men jag är avundsjuk på er andra som har sina barn vid liv. Att föräldrar går till jobbet, barnen går i skola. Dom planerar framtiden. Alla roliga helger där folk och familjer umgås. Att det största problemet kan vara att bilen gick sönder, eller att ett av barnen glömt läxan på skolan, att man glömde köpa mjölk. Osv... ni förstår min poäng hoppas jag.
Jag vill oxå ha problem som går att lösa.
Mitt problem går ju inte att lösa 😪
Själv lever man i en bubbla. Livet utanför bubblan går vidare för er andra medans jag är fast i den.
Vissa dagar fixar jag inte att laga mat eller dammsuga.
Det enda jag tänker på är att jag förlorat min första stora och äkta kärlek 💔 har förlorat mitt äldsta barn.
Ser hur folk samlas och har mysigt på helgerna.
Själv sitter man oftast hemma å bara ser film. Oftast i ensamhet.
Jag var ensam mycket innan Melvin dog men nu känns ensamheten mer påtaglig.
Min räddning är att fara hem till mamma och pappa vissa helger. Där slipper man ensamheten.
Melvin på kräftskiva i sallsjön ❤😊
Har haft några bättre dagar psykiskt. Men dock inte fysiskt.
Ensamhet är inge roligt. Man blir mer deprimerad då och sorgen efter Melvin blir starkare.
Igår kväll när jag skulle somna bröt jag ihop totalt. Grät mig till sömns. Jävla sorg och smärta!
Haft underbara dagar i lövsjön med familjen. Ätit god mat, sett film, fått håret permanentat, pratade om allt möjligt och mycket om Melvin ❤
Ni är guld värda 💞
Utan er hade jag inte klarat detta.
Och tack till mina vänner som hör av sig och frågar hur det går, kommer förbi å hälsar på och vissa bjuder på middag. Betyder så mycket ❤ Ni är guld värda oxå.
Har även fått kontakt med en del mammor som oxå förlorat sitt barn. Skriver en del med dom och dom förstår mig och jag förstår dom.